Vår arbetsmetod
Psykologisk iscensättning – Ett samtal om våra inre förklaringsmodeller
Psykologisk iscensättning innebär att vi, ofta omedvetet, återskapar känslomässiga mönster från vår barndom i våra vuxna liv. Dessa mönster uppstår som försvarsmekanismer för att hantera svåra känslor och upplevelser, men kan i längden begränsa oss och leda till destruktiva beteenden (Freud, 1920; Bowlby, 1988).
Ett exempel på detta kan vara rädslan för att göra fel.
En person som bär på denna rädsla kan hantera den genom att undvika uppgifter där det finns en risk att misslyckas. Ironiskt nog kan detta även innebära att personen undviker att skaffa sig den kunskap som krävs för att lyckas, eftersom okunskap ger en legitim ursäkt att avstå. Detta skapar en självförstärkande cykel där undvikande beteenden skyddar individen från upplevd skam, men samtidigt hindrar utveckling och självförtroende (Brown, 2012).
På ett annat plan kan samma rädsla iscensättas genom att personen blir överdrivet kritisk mot andra. När någon annan gör fel triggas den egna skammen, vilket leder till att personen påpekar och korrigerar andras misstag – både för att bekräfta sin egen kompetens och för att undvika att behöva konfrontera sina egna osäkerheter. Stress kan ytterligare förstärka detta beteende, där personen tar över uppgifter av rädsla för att någon annan ska göra fel, vilket paradoxalt nog leder till ännu mer press och ansvar (Kabat-Zinn, 1990).
Dessa mönster kan ofta spåras tillbaka till uppväxten, där barnet lär sig att skam är jobbigt och måste undvikas. Om föräldrar har en stark rädsla för att göra fel och utvecklat försvarsmekanismer för att dölja sin skam, är det sannolikt att barnet internaliserar samma mönster. Detta kan resultera i antingen överdriven självkritik eller en stark tendens att projicera skammen på andra genom kritik och kontroll (Schore, 2003).
I terapi kan vi arbeta med dessa mönster genom att identifiera deras ursprung, förstå deras påverkan och gradvis förändra reaktionen på skam och misslyckanden. Genom mentalisering och exponering för känslor i en trygg miljö kan individen börja utveckla ett mer nyanserat och accepterande förhållningssätt till sig själv och sina misstag (Fonagy et al., 2002).
Unika upplevelser skapar unika iscensättningar
Våra psykologiska iscensättningar formas av våra personliga upplevelser, vilket innebär att ingen människa iscensätter sina inre konflikter på exakt samma sätt. Även om vi kan urskilja generella psykologiska försvarsmekanismer och återkommande teman i människors livsmönster, så är de individuella variationerna oändliga.
Vår perception av världen präglas av våra tidigare erfarenheter, relationer och emotionella minnen. Två personer kan ha varit med om liknande situationer men utvecklat helt olika sätt att hantera dem. Exempelvis kan en individ som upplevt en kärlekslös uppväxt iscensätta detta genom att undvika nära relationer, medan en annan istället söker bekräftelse genom att ständigt anpassa sig till andra.
Psykologiska studier visar att våra minnen och tolkningar av händelser är subjektiva (Kihlstrom, 2012). Inom anknytningsteorin (Bowlby, 1988) och schematerapin (Young, 2003) förklaras hur våra tidiga relationella erfarenheter skapar grundläggande livsteman, men även hur dessa teman tar sig olika uttryck beroende på personliga copingstrategier och omgivningsfaktorer.
Därför går det inte att applicera en färdig mall på en individ och förutsäga exakt hur den iscensätter sina mönster. Två personer med liknande barndomsupplevelser kan utveckla diametralt olika sätt att hantera känslor av rädsla, skuld eller otillräcklighet.
En terapeutisk process behöver därför alltid utgå från individens egen berättelse och utforska just dennes unika sätt att iscensätta inre konflikter.
I terapin arbetar vi med att identifiera dessa personliga mönster och hjälpa individen att bli medveten om sin iscensättning, så att denne kan börja skapa nya valmöjligheter istället för att omedvetet återskapa gamla, begränsande beteenden. Denna utforskande resa brukar upplevas som otroligt givande och upplyftande istället för jobbig och traumatisk. Många människor är rädda för att "öppna pandoras box" och ge sig in i självutforskande. Genom att arbeta med denna metod känns processen självklar och logisk.
I enskild terapi – att förstå och förändra sin egen iscensättning
I individuell terapi arbetar vi med att identifiera och förstå klientens personliga iscensättningar. Vi utforskar frågor som:
- Vilka återkommande situationer i ditt liv väcker starka känslor?
- Finns det mönster i dina relationer, där du upplever liknande konflikter eller känslor gång på gång?
- Hur kan dessa mönster vara kopplade till tidigare erfarenheter?
Genom att använda metoder som visualisering, inre barn-arbete och djupgående samtal kan vi arbeta med att förändra de känslomässiga reaktionerna och skapa nya sätt att agera i livet.
I utmattningsterapi – att identifiera iscensatta prestationsmönster
Många som drabbas av utmattning iscensätter djupt rotade mönster av prestation, ansvar och självkritik. I terapin utforskar vi exempelvis:
- Har du svårt att sätta gränser för att du lärt dig att vara "duktig" för att bli accepterad?
- Känner du skuld när du vilar, för att du iscensätter en uppväxt där prestation värderades högre än välmående?
- Har du svårt att be om hjälp eftersom du lärt dig att självständighet är det enda sättet att bli trygg?
Genom att arbeta med dessa teman kan klienten börja omförhandla sina inre krav och skapa en mer hållbar balans mellan prestation och återhämtning. Vi använder metoder som kroppsmedvetenhet, exponering av känslor och reflektion kring livsval.
I parterapi – att förstå varandras iscensättningar i relationen
I relationer iscensätter vi ofta våra mest grundläggande känslomässiga mönster – både de vi själva bär på och de vi omedvetet triggar hos vår partner. Exempelvis kan en person som är rädd för att bli avvisad iscensätta sin rädsla genom att bli anklagande, medan partnern iscensätter en undvikande anknytning genom att dra sig undan.
I parterapi hjälper vi par att:
- Förstå sina egna och varandras iscensättningar och hur de påverkar relationen.
- Identifiera vilka känslomässiga sår som triggas i konflikter.
- Lära sig nya sätt att kommunicera och bemöta varandras behov på ett tryggare sätt.
Vi arbetar tillsammans för att hjälpa er att bryta destruktiva mönster och bygga en tryggare relation.
I coaching – att använda iscensättningen för att skapa förändring
Inom coaching används modellen för att identifiera begränsande övertygelser och beteendemönster som håller klienten tillbaka i sitt arbetsliv eller sin personliga utveckling.
Exempelvis:
- En person som alltid skjuter upp saker kan iscensätta en rädsla för att misslyckas.
- En ledare som har svårt att delegera kan iscensätta en upplevelse av att inte bli stöttad i barndomen.
Genom reflekterande frågor, målformulering och beteendeexperiment hjälper vi klienten att bryta dessa mönster och ta nya steg framåt.
Oavsett om vi arbetar i individuell terapi, utmattningsterapi, parterapi eller coaching, så hjälper vi klienten att identifiera och förstå sina iscensättningar. Genom att skapa medvetenhet, möta känslor och testa nya beteenden kan vi förändra gamla mönster och skapa mer medvetna och hållbara livsval.
Källor:
- Bowlby, J. (1988). A Secure Base: Parent-Child Attachment and Healthy Human Development. Basic Books.
- Brown, B. (2012). Daring Greatly: How the Courage to Be Vulnerable Transforms the Way We Live, Love, Parent, and Lead. Gotham Books.
- Fonagy, P., Gergely, G., Jurist, E. L., & Target, M. (2002). Affect Regulation, Mentalization, and the Development of the Self. Other Press.
- Freud, S. (1920). Beyond the Pleasure Principle.
- Kabat-Zinn, J. (1990). Full Catastrophe Living: Using the Wisdom of Your Body and Mind to Face Stress, Pain, and Illness. Delta Trade Paperbacks.
- Schore, A. N. (2003). Affect Regulation and the Repair of the Self. Norton & Company
- Kihlstrom, J. F. (2012). The Unconscious: Do We Really Know What We Think and Do? American Psychologist, 67(8), 574–583.
- Young, J. E., Klosko, J. S., & Weishaar, M. E. (2003). Schema Therapy: A Practitioner's Guide. New York: Guilford Press.